I ett inlägg för en tid sedan skrev jag att det är farligt när allt i livet går som man vill, eftersom att det förr eller senare tar en vändning och bara går utför. Jag känner att jag är i en riktigt läskig nerförsbacke nu där det enda som finns kvar är att blunda och hoppas på att man inte slår sig allt för illa när man väl lyckas stanna.
Alltihopa började med att mitt hjärta blev krossat. Jag fick en mycket god vän, men saker och ting gick snett och vi kommer nog aldrig ha den relationen igen som vi hade i början.
Detta tärde rejält på den egenskap jag verkligen tyckt allra bäst om med mig själv. Mitt självförtroende. Innan detta var jag alltid lycklig och nöjd med allt. Men nu, för varje dag som går, märker jag att jag inte har samma glada ton i min röst, att jag inte går med lika lätta steg. Detta måste jag försöka bygga upp igen.
Förut brydde jag sällan mig om ifall jag gjorde bort mig. Nu gräver jag ner mig i minsta lilla felsägning och vill helst krypa under täcket och ligga där ungefär till sommaren.
Det senaste i raden, och en av de jobbigaste... Jag åkte nyligen på en blåsning, vilket ledde till att mina bankkonton blev tömda. Jag får väll ändå vara någorlunda tacksam att jag är fattig student och att det "bara" handlade om ca 4500:- Men det är riktigt irriterande, speciellt eftersom jag hade börjat spara till en resa jag väldigt gärna ville göra, men som jag nu inte vet om jag kan åka med på.
Som ni förstår så är jag i läget inte riktigt i form att skriva så mycket här nu för tiden, men jag hoppas att jag inom en snar framtid ska orka komma tillbaka med nya krafter!
Din R
Alltihopa började med att mitt hjärta blev krossat. Jag fick en mycket god vän, men saker och ting gick snett och vi kommer nog aldrig ha den relationen igen som vi hade i början.
Detta tärde rejält på den egenskap jag verkligen tyckt allra bäst om med mig själv. Mitt självförtroende. Innan detta var jag alltid lycklig och nöjd med allt. Men nu, för varje dag som går, märker jag att jag inte har samma glada ton i min röst, att jag inte går med lika lätta steg. Detta måste jag försöka bygga upp igen.
Förut brydde jag sällan mig om ifall jag gjorde bort mig. Nu gräver jag ner mig i minsta lilla felsägning och vill helst krypa under täcket och ligga där ungefär till sommaren.
Det senaste i raden, och en av de jobbigaste... Jag åkte nyligen på en blåsning, vilket ledde till att mina bankkonton blev tömda. Jag får väll ändå vara någorlunda tacksam att jag är fattig student och att det "bara" handlade om ca 4500:- Men det är riktigt irriterande, speciellt eftersom jag hade börjat spara till en resa jag väldigt gärna ville göra, men som jag nu inte vet om jag kan åka med på.
Som ni förstår så är jag i läget inte riktigt i form att skriva så mycket här nu för tiden, men jag hoppas att jag inom en snar framtid ska orka komma tillbaka med nya krafter!
Din R
